Varför drabbas goda människor av dåliga saker?

Frågan ställs sällan i abstrakt mening. Antingen är du själv i en situation som inte borde vara din, eller också är någon du älskar det. Och det vanliga retoriska svaret — "det finns inga goda människor, alla har syndat" — är inte bara teologiskt slarvigt utan grymt i sammanhanget.

Den här sidan försöker svara på den frågan du faktiskt ställde, inte en omformulering. Du behöver ingen kyrklig bakgrund. Och den lovar inte att lösa något.

Först några termer

För läsare utan kyrklig bakgrund:

• Jesus från Nasaret var en judisk religiös lärare som levde i Palestina på 30-talet e.Kr. Det kristna anspråket är att han också var Gud i mänsklig gestalt. Han avrättades av den romerska statsmakten omkring år 30 e.Kr. genom en metod som kallas korsfästelse.
• Korset är den korta kristna benämningen på den avrättningen.
• Uppståndelsen är det kristna påståendet att Jesus, efter sin avrättning, sågs levande tre dagar senare av flera namngivna vittnen.
• Kristus är en titel, inte ett efternamn. Det är den grekiska översättningen av hebreiska Mashiach (Messias) — den smorde, den länge utlovade gestalten i den judiska traditionen.
• Synd, i kristet språkbruk, är inte bara att bete sig illa. Det är det vidare tillstånd att inte stämma med hur saker var menade att vara.
• Evangelierna är fyra korta levnadsskildringar av Jesus — Matteus, Markus, Lukas och Johannes — skrivna av hans efterföljare inom decennierna efter hans död.
• Profet är någon som talar till sin samtid på Guds vägnar, ofta med korrigerande budskap.

Ett kort, ärligt svar

Kristendomen har inget enkelt svar på den här frågan. Den har en serie ärliga delar.

Den första: ja, det är ett verkligt problem och inte ett som tron försöker bortförklara. Den andra: Bibeln själv ägnar en hel bok åt frågan (Jobs bok) och slutar inte med ett rationellt svar. Den tredje: Jesus själv avvisade direkt idén att lidande är en proportionerlig konsekvens av personlig synd. Den fjärde: det kristna anspråket är inte att Gud förklarar bort lidandet utan att han gick in i det och utlovat att till slut göra slut på det.

Den här sidan går igenom de fyra.

Goda är ett rörligt ord

Det är värt att vara klar med vad ordet rör sig i, just därför att en vanlig dålig respons hänger på dess gränser.

I vardagsspråk betyder god ungefär anständig, hyfsad, någon som inte skadar andra med avsikt. I den meningen finns det gott om människor som med vilken rimlig måttstock som helst är goda — och som drabbas av sjukdom, förlust, övergrepp, orättvisa.

I Bibelns mening är god ett tekniskt ord för någon som är helt rättfärdig — det vill säga i ordning med Gud, med andra människor och med sig själv hela vägen. I den meningen är ingen helt god — det är vad Paulus avser i meningen "alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud."

Att blanda ihop de två meningarna är vad det dåliga svaret gör. "Det finns inga goda människor" är en teologisk distinktion som blir grym när den används som svar på en konkret sorg. Om en cancersjuk fjortonåring nyss avlidit och någon säger "jo, men alla är ju syndare," har de inte besvarat frågan. De har bytt fråga.

Vardagsspråkets god står sig. Frågan varför drabbas hyfsade människor av hemska saker? är en hederlig fråga och förtjänar ett hederligt svar.

Jobs bok — en hel bok om frågan

Den första saken som är värd att veta är att Bibeln själv brottas med precis den här frågan. Längre tillbaka än två tusen år finns en bok i Gamla Testamentet som heter Jobs bok. Den handlar om en man som var, med Bibelns egna ord, "fromm och rättskaffens" — och som förlorade sin egendom, sina tio barn, sin hälsa och nästan sitt förstånd, utan att ha gjort något för att förtjäna det.

Större delen av boken är samtal mellan Job och tre vänner. Vännerna har en enkel teologi: lidande är straff för synd, så Job måste ha gjort något hemskt. Hela boken är ett långt avvisande av den teologin. I slutet skäller Gud själv ut vännerna för deras dåliga teologi och ger Job rätt i hans klagomål — utan att förklara orsaken till hans lidande.

Det är värt att stanna vid det. Bibelns längsta behandling av frågan slutar inte med ett rationellt svar. Den slutar med ett möte — Gud talar till Job ur en stormvind, lyfter fram skapelsens storhet och komplexitet, och Job slutar med att säga "jag har talat om sådant jag inte begriper." Boken godkänner inte hans förlust. Den godkänner hans rätt att klaga, hans rätt att inte förstå, och hans rätt att fortsätta tala med Gud mitt i det.

Om du står i något du inte förstår är du i samma rum som honom.

Jesus avvisade förklaringen "det är ditt fel"

Det här är en av de tydligaste sakerna evangelierna ger om frågan. När Jesus fick frågan i två konkreta fall avvisade han raskt idén att lidande är en proportionerlig konsekvens av personlig synd.

Det första fallet, enligt evangeliet Johannes: Jesus och lärjungarna stötte på en man som hade varit blind från födseln. Lärjungarna frågade — utifrån den tidens populära teologi — "Mästare, vem har syndat, han eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" Jesus svar:

Varken han eller hans föräldrar har syndat. Det är för att Guds verk skall uppenbaras på honom.

Frågan blev avvisad. Lidandet är inte en straffmätning.

Det andra fallet, enligt evangeliet Lukas: Jesus fick höra om två aktuella nyheter — en grupp människor som hade dödats av Pilatus medan de offrade i templet, och arton människor som hade dött när ett torn i Siloa rasat över dem. Han ställde själv frågan högt:

Tror ni att de var större syndare än alla andra galileer, eftersom det gick dem så? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, så skall ni alla mista livet på samma sätt.

Det är två rader. Den första avvisar förklaringen att de drabbade hade förtjänat det. Den andra påminner alla — drabbade och inte drabbade — om att vi alla är dödliga, och att det är inom alla våra ansvar att ta livet allvarligt. Inget av det förklarar varför de arton dog. Jesus försöker inte. Han avvisar bara den dåliga förklaringen.

Vad kristendomen faktiskt säger om varför världen är som den är

Det är inte ett pinsamt slutet svar att kristendomen inte har en mekanism som förklarar varje enskild olycka. Det är en del av läran själv.

Det bibliska svaret är på sätt och vis enklare än många moderna varianter. Något har gått sönder. Världen är inte som den var menad. Det här är inte abstrakt — det visar sig i naturkatastrofer som inte borde existera, i sjukdomar som inte borde finnas, i mänskliga handlingar som river ner andra människor. Den här söndergjordheten är inte fördelad efter förtjänst. Den är inte rättvis. Den slår ofta hårdast mot dem som minst förtjänat det.

Den här bilden är inte trösterik, men den är ärlig. Den säger inte: "egentligen är världen bra, du bara ser fel." Den säger: "världen är inte bra. Det är därför du känner att den inte borde vara så här."

Var Gud själv hamnade

Den specifika kristna anspråket är att Gud inte stannade utanför den söndriga världen. Han gick in i den.

Den person Bibeln centrerar — Jesus — föddes till en flyktigfamilj på en oroshärd. Han avrättades som ung man genom en av historiens mest grymma metoder. Han blev förrådd av en vän, övergiven av de flesta andra, och dog under tortyr för brott han inte begått. Med vilken anständig måttstock som helst var han en god människa som drabbades av hemska saker.

Den kristna traditionen säger att det inte var en olyckshändelse. Det var avsiktligt. Gud själv valde att möta världens orättvisa inifrån, inte ovanifrån. Mer om varför finns på vår sida Varför dog Jesus?

Det är värt att ha det med sig när man håller den här frågan. Vad kristendomen säger om Gud och lidande är inte att han är någonstans tryggt borta från det. Han har varit i det, värre än de flesta av oss kommer vara, frivilligt.

Hoppet är specifikt, inte abstrakt

Sista delen av det kristna svaret är vad som finns i andra änden. Det är inte "allt blir bra till slut, du får se på det positiva." Det är ett konkret löfte om en bestämd framtid.

Den sista boken i Bibeln, Uppenbarelseboken, avslutar med en av de få meningar som tar sig rätt åt sig att vara så konkret om framtiden:

Han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som förr var är borta.

Det är inte en idealisering. Det är en namngivning av exakt det som gör världen så svår: tårar, död, sorg, klagan, smärta. Texten säger att det inte kommer finnas. Inte mindre av det. Inte hanterligare mängder. Det kommer inte finnas.

Det här är inte en förklaring av lidandet. Det är ett anspråk om att det inte är beständigt. Att skillnaden mellan de två är viktig.

Vad det här inte gör

Det är värt att vara klar med vad kristendomens svar på den här frågan inte gör.

• Det löser inte ditt specifika fall. Vad du går igenom kommer fortsätta vara det.
• Det berättar inte varför just det här hände dig. Den frågan får ofta inget tydligt svar i den här världen.
• Det får inte den emotionella tyngden att försvinna. Vissa förluster fortsätter göra ont.
• Det avlöser inte människor som orsakat skada från sitt ansvar.

Det det gör är att lägga fram en ram där frågan får ställas utan att tron själv kollapsar — där klagomål är legitimt, där förståelse är ofta delvis, där Gud är konkret närvarande i smärtan, och där det finns en namngiven framtid.

För många människor, mitt inne i det svåraste, har den ramen visat sig stark nog att stå i. Inte därför att den förklarar bort smärtan, utan därför att den inte kräver det.

Och nu då?

Om du läser det här inifrån något konkret som du brottas med — något som hänt dig eller någon du älskar — är vår chatt gratis, privat och på ditt språk. Vi spelar inte tröst. Vi försöker inte argumentera bort smärtan. Du startar chatten; du avslutar den när du vill.

Om frågan har en mer akut variant — varför tillåter Gud det här som händer mig just nu? — har vi en sida som tar precis den varianten: Varför tillåter Gud lidande?

Om du är i kris

Om du har tankar på att skada dig själv, kontakta Mind på 90101 eller Jourhavande medmänniska på 08-702 16 80, eller besök findahelpline.com för en internationell lista, innan du läser vidare.

Var det här kommer ifrån i Bibeln

• Jobs bok 1:8–12 — en historiens mest kända "varför just han?"
• Romarbrevet 3:23 — det tekniska påståendet om människans tillstånd
• Johannes 9:1–3 — Jesus avvisar förklaringen "det är ditt eller dina föräldrars fel"
• Lukas 13:1–5 — Jesus om aktuella tragedier i sin egen tid
• Romarbrevet 8:18 — lidandet sett i relation till det som kommer
• Uppenbarelseboken 21:4 — den namngivna framtiden där det inte kommer finnas